Nu har jag släkforskat, min morfar hette Elis Njord ( 1914-1974) och han var den fjärde generationen Njord, min mamma den femte generationen Njord, jag Petronella den sjätte generationen Njord och mina barn sjunde generationen Njord och mina barnbarn den åttonde generationen Njord. Den första som hette Njord var Gustaf Njord (1828-1920). Hans pappa hette Johannes Johansson (1788-1864) och hans mamma hette Stina Johansdotter (1796-1871). Gustaf fick sitt namn Njord när han började jobba som knekt. Gustaf Njord var gift med Maria Andersdotter (1825-1886).
Min morfar Elis Njord (1914-1974) gifte sig med min mormor Asta Sjöstrand (1918-2003) och de fick en dotter, Lola (1941-2010), min mamma.
Min morfars pappa var mammas farfar och min gammel farfar han hette Ernst Njord (1887- 1922). Ernst gifte sig med Emy Ericksson (1988-1968). De fick 5 barn tillsammans, Ernst dog endast 35 år gammal, han fick en hjärntumör. När Emy blev änka var hon 34 år och hon hade 5 barn att ta hand om, Erik,Elis,Stina,Ingrid,Maj-Britt, de var i åldrarna 1-11 år. Emy fick slita mycket hårt för att klara av att ta hand om alla barnen själv. Morfar tyckte så mycket om sin mamma och han berättade mycket för mig och för min mamma hur de hade det när han växte upp. Han berättade att hans mamma var mycket snäll och omtänksam men hon var även mycket envis och bestämd. om hon hade bestämt sig för en sak så ändrade hon sig inte i första taget. Morfar berättade att han och hans bror Erik fick vara springpojkar på middagsrasten när de gick i skolan, de sprang runt och lämnade ut mjölk från mejeriet till herrskapen runt omkring i Jönköping där de bodde. De fick då gratis mjölk till hela familjen. De åt ofta pannkakor. Det kom ett par som inte kunde få egna barn, de frågade Emy om de inte kunde få köpa hennes minsta barn Maj-Britt. De var förmögna och Emy skulle få mycket bra betalt, men Emy sa, kan jag ta hand om de andra barnen så kan jag ta hand om Maj-Britt med! Emy sparade ihop till en liten stickmaskin och hon började ta emot beställningar på ollar,raggsockar mm. Hon hjälpte också till att gå runt och städa. Morfar berättade att Emy var så stark, hon klagade aldrig, men ibland på söndagseftermiddagarna när Emy såg andra familjer gå ut på söndagspromenad, då såg morfar ibland tårar rinna utmed hennes kinder. En sommar skulle morfar och hans syskon vara i Tenhult hos några släktingar för att Emy skulle få arbeta i lugn och ro och barnen skulle få komma ut på landet. Min morfar rymde därifrån och gick hem till sin mamma i Jönköping. Han längtade så mycket efter sin mamma. Morfar var ca 10 år och han gick ca 2.5 mil från Tenhult till Jönköping där de bodde!
Jag kommer ihåg Emy, jag var bara 4 år när hon dog men jag kommer ihåg att det hängde en vacker tavla över hennes säng och att hon alltid tog fram sin bruna handväska och gav mig och min bror varsin peng innan vi åkte hem och jag kommer ihåg hur hon såg ut och att jag tyckte om henne. Jag har alltid beundrat Emy för hennes styrka och mod! När jag föddes och hon såg mig för första gången så sa hon, nej men titta det är ju en liten Petronella! Jag har alltid känt mig som en "Njord" och det kändes roligt och naturligt för mig att döpa vår turridning till Njords turridning. Både Emy, min mamma och jag har ett gemensamt släktdrag, vi är envisa, vi går vår egna väg och vi ger oss inte i första taget!